Om dagen gryr igen?

Är inte religiös på något sätt har aldrig varit det kommer aldrig heller att bli det. Liksom inte min grej det där med religionen det där stuket passar inte mig. Men ändå så känns den här rådande situationen ytterst dramatiskt. För hoppningsvis finns det en fågel Fenix samt ber till gudarna inte nån drama queen som reser sig upp gång på gång. Som återuppstår oavbrutet hela tiden. Ärligt talat så var det längesedan vi var i en liknande pandemi situation. Inbillar mig i min jungfruliknande optimist att allt det här kommer att fixa sig till slut på ett eller annat sätt? Världen står bokstavligt i brand den är liksom upp och ner. Den där jobbiga problematiken tar tid att släcka. Det spelar ingen roll hur bra förarbete man har när det skiter sig i efterarbetet? 

Numera inbillar jag mig att det personliga planet spelar allt större roll man blir sin egna slav. Vad man gör för att själv förhindra saker och ting? Behöver jag gå på stan behöver jag åka kollektivt? Sådana saker kan man själv styra över. Personligen bor jag så gott som centralt då är det cykel som gäller allt annat är för närvarande otänkbart. Inbillar mig också att det kommer en tid då allt som vi är vana vid nästan blir som vanligt igen? Eller så blir det inte det kanske är vi för evigt fast i den här jävligt deprimerande pandemin bubblan?