16 maj 2021

Min alter ego Kapten K. Kralls funderingar. Doku.43: (När vissa inte kan sitta som gamla hundar?)

Konstaterar att allt inte är vare sig svart eller vitt? Rätt eller fel upp och ned fram och bak härsan och tvärsan? Vilket vi lätt kan tro i vår vildaste fantasi? Man kommer till slut fram till vad som är det rätta? Eller vad vi tror är det enda rätta? Egentligen kanske nån annan gubbe har sagt att det du gör är åt helvete fel? Efter en tag kanske gubben har svalt sin stolthet, och konstaterat att va fan han hade ju rätt? Ibland kan det vara svårt att lära gamla hundar sitta? Framför allt dom där som är för evigt fast i gamla hjulspår, som kanske vägrar att tänka annorlundare? Han inbillar sig att det han tror på är rätt? Det kanske det också var i forntiden? Eller inte? I vår moderna tid är inte allt vi tror på den sanna vägen?



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

En av många små tankar: Ett ögonblick i verkligheten?

"Haft en liten oansenlig dust med min tonårsdotter till slut gav jag upp, det gäller att kunna ta att man är helt pantad totalt idiotfö...