Balans i det gråa?

Ett sanningens ord: Alla inbillar jag mig eftersträvar efter någonting? Vad som helst? Ett välbefinnande ett flow i den gråa tillvaron. Absolut visst är det så. En del finner sig i att vara där dom är? Beroende på yttre och inre omständigheter? En del har inget val? Medans andra troligtvis har, många fler möjligheter. Att åstadkomma någonting annat, än där som dom befinner sig i? Så tänker jag? Min jakt efter ett positivt flow. Kommer hela tiden fortgå, troligtvis så länge som jag lever. I en rastlös själ finns inga givna hållpunkter. Med ålderns rätt, kanske jag hamnat i en bekväm sits. Som jag finner är tillfredställande för stunden? Ombyte förnöjer.