Även den, här onsdagen. Börjar se sitt, obönhörliga slut. En dag, utan vare sig stress. Press, krav, hjärnsläpp. Inte ens, någon tillstymmelse till hets. Således, en underbar tillfredställande dag. Som man, kunde göra. Vad som helst? Mellan tummen och pekfingret. Förutom att jobba, så klart. Kneget, har fortfarande prioritet. Fint som snus, brukar svärmor säga. Om bra saker! Det ligger, en viss poäng i detta faktum. Som sagt, i morgon bitti. Ringer den där, nedrans väckarklockan igen. Det kanske är, tur att den gör det? Det kommer, säkert en dag vilken som? Då den inte, ringer alls? Kanske när man, minst anar det?
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar