25 september 2020

Koncist: Mitt egna "kolli" balanserar bredvid ett dallrande korthus?

Allt är upp och nedvänt inom sjukvården i min region ambulanskåren går på knäna viktig kompetens försvinner. Akutens ansträngda personal säger upp sig dom har liksom fått nog att fortsätta jobb i den här ansträngda situationen. Med ständiga övertider inga beviljade semestrar vem vill jobba under sådana förhållanden. Ambulanskåren varnar för att det börjar närma sig samhällsfarligt om det här fortsätter ingenting i dagsläget verkar tyda på motsatsen? 

När en så pass viktig funktion i samhället håller på att rämna då är det fara på färde. Då ringer alla tänkbara varningsklockor att någonting drastiskt måste göras. Nu ligger bollen hos regeringen att skjuta till en ansenlig summa miljarder för att rädda sjukvården från att kollapsa helt och hållet.

Än så länge är jag inte ett "kolli" som belastar sjukvården dom behöver sina resurser på annat håll. Hoppas bara att mina skattepengar går till att försöka rätta upp det där korthuset som håller på att ramla ihop. För övrigt kan jag tycka att min egen friskhet börjar närma sig topp noch sakta med säkert reser sig den nästan döende upp, läs mig till sitt gamla forna jag igen snart så.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

En av många små tankar: Ett ögonblick i verkligheten?

"Haft en liten oansenlig dust med min tonårsdotter till slut gav jag upp, det gäller att kunna ta att man är helt pantad totalt idiotfö...