16 september 2020

Bild & Ord: Solrosor och tvåsamheten.

Bild 52: Verket "Solrosor och tvåsamheten", av bildskaparen G.zero-T.

Alla är vi barn, av sin tid. Lyssnar på proggklassikern Barn av vår tid, med Nationalteatern. En igenkännande låt, från min egen omtumlande period på 70-talet.Där det mesta ,handlade om sex bärs och rock´n´roll. I det här fallet, rörde jag mig förtjust. I mellan stilarna, progg punk hårdrock och pop. Någonstans där emellan. Hade jag även, en allvarlig släng av både synt disco reggae och ska.

En period, då man verkligen var barn av sin tid. Då perioden, mest bestod av flumgubbar, damer med hatt, och långhåriga snusande hårdrockare. Som drack mellanöl, var allmänt tuffa och pinkade på skolans gympasal. Vilket var standard. Det var den tidens ,polisongprydda huliganer. Knappast några svärmorsdrömmar? Vilket säkert inte, var dom hårda pinkande pojkarnas mål. Minns skolans gympalärare, som blev så förbannad. Att han bröt foten, när han jagade. En av dessa tidens, snusande oborstade huliganer.

Idag, blickar man tillbaka. Till sin egen storhetsperiod .Den var inte stor, men ändock en period. Då var allt ,bara guld och gröna skogar. Ingenting av värde, fick bekymra oss. Man kan lugnt säga, att vi ständigt var i nuet. Det var nu som  gällde. Ingenting annat. Morgondagen, fick bli som den ville. Dåtiden, betydde lika lite för oss. Som ett glas vattenskadad skummjölk, på skollunchen.