En av många små tankar: April april?

"Nu skall det tydligen bli kallare igen en period framöver där vårvärmen verkligen lyser med sin frånvaro och kylan med sin närvaro. Denna april har varit djävligare än någonsin förr, kanske är det så att i maj månad kommer den efterlängtade värmen eller inte? Naturligtvis har man varit med om detta fenomen förut, men man vill gärna förtränga saker och ting. Istället så får man vara tacksam över om man kommer ihåg gårddagen? Igår cyklade jag till jobbet i värsta snöstormen, då trodde man att va fan händer för något typ istid? 

I själva verket är det högst normalt för årstiden vilket man inte vill tro? Som jag har sagt så många gånger förut så är just fredagar veckans höjdpunkt, då man dukar upp fredagsmyset dricker sitt bubbel sitt vin äter sin tryffelsalami sitt nötmix sitt snacks sin tacos och tittar på några gamla trötta deckare, kan det bli mycket bättre än så? Sedan får man vara glad över om man håller sig vaken till 21 vilket har hänt någon gång, vad kan man mer begära efter en hård arbetsvecka man är ju ingen ungdom liksom vilket man gärna vill tro?

En av många små tankar: Den som lever får se?

"Tja, våren kom och vände allt ifrån en sjuhelsikes storm via snö och regn kanske våren ändå stabiliserar sig till slut? Eller inte? Ni lutar säkert er tillbaks och säger med len stämma att det här är typiskt aprilväder? Kan så vara, eller så är det här ett olyckligt resultat av miljöförstöringarna? Naturligtvis så vet vi inte ett smack om saken i frågan? Inte äns gängse expertis har superkoll på ämnet, men säger ändå att förr eller senare så går allt åt helvete i vilket fall som helst? Kan så vara? Inte för jag kom ihåg den där överdjävliga vintern på mitten av 1800-talet då inte snön försvann förens efter midsommaren, herregud men jag han känna dom stackars människornas lidande i stort. Kom ihåg i min barndom då man gick på skaren vintertid, numera vet inte en enda käft vad skare är för nåt? 

I och för sig är det inte konstigt alls, för vi har inte haft någon riktigt djävla bister vinter på en herrans massa år? I framtiden kanske det blir antingen en blöt och torr period, eller så blir det tokkallt eller tokhett hugget som stucket liksom? När jag själv blir gammal och grå så kan man berätta om barndomens överdjävliga vintrar då tomtens skägg frös fast i julklapparna, har man tur kanske någon uppskattar historien? Eller så berättar dagens generation för sina barn om dom där snöfattiga vintrarna då tomten kom glad i hågen i bara natt särken?"

 

En av många små tankar: Att känna sig blåst på konfekten?

"Snöflingorna ringlar sig sidledes ned pågrund av den hårda blåsten, himlen är både mörk kall och allt annat än gästvänlig. På min sedvanliga hundpromenad nu på morgonen, fick man brottas både med den hårda blåsten jycken Dinos oförmåga att gå ut och allt det andra som man tampas med. Kanske är det sånt klimat som framtiden förmår bjuda på, snart kan dom fyra årstiderna vara ett minne blott? Allt sånt där har hittills gått i cykler, mellan 14 och 1800-talet frös ofta floden Themsen till och den bistra perioden kallas även för lilla istiden. 

Tonårsdottern är just nu i skrivandes stund påväg till ännu en cheerleadingtävling, faktiskt ett under att hon överhuvudtaget kom iväg då hon mental har kämpat mot dom många nationella proven sluttampen av grundskolan om alla funderingarna om framtidens studier? Samtidigt som man själv kan konstatera att man är glad över att man har kommit så långt som man har gjort? Naturligtvis så har man själv gjort ett par felaktiga beslut som inte har varit speciellt genomtänkta, men på nåt vis så har man snirklat sig igenom den snåriga djungeln oskadd och med hedern i behåll vilket är det viktigaste i slutändan.

En av många små tankar: Tiden är det enda som rusar?

"Den totala stormen fortsätter även idag med höga vindhastigheter. Frågan man ställer sig är den att kommer stormar i tid och otid bli en del av vår krassa verklighet, eller kommer den verkligheten att såsmåningom mojna till det bättre? Kanske hänger den ihop med den rådande klimatförändringen som håller på att fullständigt eskalera? I själva verket vet vi inte ett skit om vad som händer om typ 10 år inte ens om 5 år, det man kan hoppas på är att fallet blir mjukt men blir den hård kan vi med största sannolikhet hälsa hem forever? Eftersom jag nu för tiden inte är pessimistisk av mig som jag kanske var förr, så känns optimistfaktorn ändå som en konstgjord andning som en strandad val som försöker hålla god min trots sin tunga hjälplöshet? 

På nåt sätt känns det som om vi lever i en falsk trygghet med mottot det ordnar sig alltid var bara lugn? I själva verket gör vi inte tillräckligt mycket för att bromsa den skenande kastastrofen, som att försöka bromsa ett störtande plan? Man får leva för dagen i nuet och ta vara på glädjeämnena som finns där någonstans, för så fort man sätter på tvn läser blaskan så blir man mörkrädd ungefär lika mörkrädd som om jänkarna skulle rösta fram Trump till ännu en presidentperiod? Ungefär som clownen som försöker vara rolig på kyrkogården?"

En av många små inlägg: Om hälften vore nog?

"Minst 75 procent av samtalen handlar om vädrets vara eller icke vara och resten studsar mellan pengar våld kärlek och allt däremellan. Vid lunch på jobbet halkar vi lätt in i jobbrelaterade grejer, för att sedan beta av det utanför det slår aldrig fel? Trots att vi har lovat varandra heligt och dylikt, att aldrig prata jobb när vi äter. Även vid matbordet hemmavid diskuteras det jobb hur vi kunde göra saker bättre, sedan går man omärkt över till vädret för att därefter halka in i drömmarnas värld som man lätt kan drunkna i. Vad vore man utan alla drömmar troligtvis ett innehållslös skal? På tal om vädret så måste min region ha slagit nytt värmerekord idag för årstiden, jag tror bannemig att tempen landande runt 18 plusgrader eller kanske något över? 

Folk går omkring i kortbrallor och t-shirt som om det vore värsta högsommaren, det är just vid den här brytningspunkten mellan kallt och varmt som man lätt kan bli hur sjuk som helst. Men visst är det dags att hänga in vinterkläderna i förrådet, plocka av sig långkallingarna den fodrade mössan dom tjocka vantarna dom dubbade kängorna och ekiperas sig med dom solblekna foppatofflorna solbrillor smeta på sig solskyddsfaktor 30 dricka brutala drinkar reta sig fördärvad på dom flottiga strandraggarna och lyssna på skränande punk på en fullproppad strand. När man kan göra det då är sommaren här för att stanna sanna mina ord."

En av många små tankar: Det sägs att bollen är rund?

"Grattis säger jag till mig själv idag inte för att jag har blivit världsmästare i curling med det blev supergubbarna i Lag Edin, utan att jag faktiskt har städat köket från topp till tå och dessutom dragit på mig en elak sträckning i högerarmen. Summa summarum är att gamla gubbar typ som jag inte skall städa utan att först garantera min egna säkerhet? Statistiken säger att hemmet är den farligaste platsen att vistas i, om man nu inte räknar med att ligga som kanonmat i fronten av ett globalt världskrig? Idag skall vi vara lata och steka fläskkotletter och kokt potatis lite grönsallad, men igår var vi ännu latare då fick foodora äran att leverera maten lite lat har man lov att vara inom marginalen. Utanför mitt sovrumsfönster tränar dom fotboll i vårt kvarterslag, en samling entusiaster som samtliga drömmer om att sätta det avgörande målet i WM finalen. 

Själv spelade jag fotboll på korpnivå i ett osannolikt benknäckargäng som sparkade sönder motståndarnas benpipor före bollen, efter en synnerligen ojämn match mot stadens ledande blaska krockade jag med målstolpen i hög fart och blev groggy sen lade jag fotbollen på hyllan för tid och evigt. För att nu inte tala om min skridskokarriär som dessvärre slutade innan den äns började den blev både kort och intensiv? Idrotten har liksom musiken alltid varit en självklar del av mitt liv, även om jag själv inte har varit speciellt delaktig i den så brinner jag hjärtligt för dom flesta sporter. Tack vare mitt utvecklade bollsinne inbillar jag mig att bordtennisen trots allt har varit min sport genom alla åren inga förlorade bollar där inte?"

En av många små tankar: Det kommer en morgondag?

"Efter två synnerligen blöta hundpromenader ser jag äntligen himlen spricka upp och en förmodad sol visar upp sig, i morgon väntas det komma in ett högtryck som kanske om vi har tur håller i sig mer än 1 djävla dag? Våren har verkligen fått en jobbig start med diverse bakslag och annan djävlighet, kanske är det nu som våren äntligen kan stabilisera sig? Gruset håller på att sopas upp i mitt område där man betar av gård efter gård, samtidigt som ett arbetslag håller på att fixa till garagelängan med nytt plank. Nu dröjer det säkert inte länge till innan man kan plocka fram våra sommarmöbler från vintervilan? Den som väntar på något gott väntar sällan för länge eller hur det nu var? I mitt förra inlägg pratade jag om mitt punkband Käranån som vi bildade 1976 så om nåt år får även vi kanske fira 50 år sedan våran första spelning på en sunken ungdomsgård i förorten. Allt hänger på om vi lever då förstås?

Det vore perfekt om vi kunde framträda med min musikaliska mardröm punkcoverbandet The Gubbstrutters, där vi skulle göra våra egna unika versioner av diverse punkklassiker som säkert skulle vara en syn för gudarna. Gitarrspelet skulle fortfarande vara helt under isen, sången fortsätta att vara en optimal mardröm för musikälskarna men kanske ett rent djävla paradis för dom gamla punkarna. Hur som helst ligger alla dom där drömmarna fortfarande i en försluten malpåse, för att eventuellt någon dag när man minst anar det uppstå som en luggsliten fågel fenix. Fortfarande har jag kvar all min ilska som jag hade under punkperioden fast mer i civiliserade former, där raseriet mer har blivit som en acceptabel blomsteräng i periferin."